Ibland så kan jag faktiskt känna en saknad till ridskolan jag red på i innan. Jag kan sakna vännerna, hästarna, det mysiga stallet och de lärorika lektionerna. Hur mycket man såg upp till ungdomsledarna, hur gärna man ville hjälpa till i stallet, hur glad och nöjd man var när man åkte därifrån klockan fyra varje lördag.

 

Ridskolan jag red på är belägen nära havet. Det finns åkrar, ridstigar, skogar m.m runtom samtidigt som det var i mitten av två bostadsområden och låg liksom inte ute i "ödemarken". Stallet är gammalt och mysigt, utan att bli ofräscht, och jag tycker allt sköts på ett jättebra sätt. Jag vet att det finns gott om ridskolor där man rider på ett led efter varandra i ett ridhus, alla hästar är sura och trötta, och stallet smutsigt och stökigt, men den här ridskolan var verkligen helt underbar! Vi fick lära oss om att hästar var individer, med olika personligheter och viljor. Jag utvecklades enormt på kort tid, jag fick rida på alla möjliga hästar! Förrutom själva ridningen så hade vi även teori, där fick vi lära oss om hästarnas historia och beteende, utrustning, foder, skötsel och hantering m.m. Och det bästa var att vi fick testa på själva. Jag minns att vi de första terminerna hade böcker som vi läste i och fyllde i fakta om det vi lärt oss. 

 

Jag minns den tiden som otroligt mysig och lärorik. Jag red där i ungefär tre år, tror jag. Det sista året så hade jag också Nora, men eftersom jag fick henne väldigt tidigt så ville mamma och pappa att jag skulle fortsätta rida på ridskolan för att lära mig rida olika hästar. Med egen häst vid sidan om så utvecklades jag väldigt snabbt samtidigt som jag fick rida svårare hästar på ridskolan. Ibland rena motsatsen till Nora!

 

Jag var på tre ridläger på ridskolan. Ett dagläger och två träningsläger. På det andra träningslägret så hade jag Nora med mig och min ridlärare Berlith sa att Nora var en perfekt ponny för mig (vilket hon faktiskt hade rätt i då hon var en utmaning som jag fortfarande utvecklas tillsammans med) och Berlith hade även hjälpt oss i sökandet efter häst. På ridlägerna så red vi ut, tränade hoppning, dressyr och markarbete. Vi hade även teori, voltige, fick lära oss att köra hästar osv. 

 

Jag praktiserade på ridskolan innan jag fick Nora. Då fick jag mocka, rykta hästar, beta shettisar m.m och som "lön" fick jag rida en häst eller två på eftermiddagen. Det var otroligt kul, tyckte jag. Mina första tävlingar var också på ridskolan. Vi hade ibland dressyrprogram för att ta såna ryttarmärken ni vet? Jag hoppade även stilhoppning på ridskolan några gånger och så tävlade vi ofta i slutet på terminerna och ridlägerna. Min första riktiga klubbtävling var på hästens dag 2011. Jag ville egentligen hoppa 90 cm med Nora då men eftersom vi inte riktigt var i form för det så sa ridläraren att jag skulle hoppa 50 cm istället (det fanns ingen klass emellan 50cm och 90cm). Jag minns att jag var lite sur, men vi var inte redo för det då! Vi hoppade 50 cm i stället och efteråt när det gått så bra så var jag nöjd igen.

 

En vinter efter att jag trillat av Jankes och skadat mina revben (kunde knappt sitta på 2 veckor, hade så ont, tror det var några brutna) så ville jag inte gå kvar. Jag kände mig färdig. Inte riktigt pga avramlingen, men jag tyckte att det inte hade varit lika kul den sista terminen och jag ville nu ta steget vidare och istället träna med Nora. 

Nu i efterhand så tycker jag att jag kunde gått kvar en termin till, men annars så var det ganska lagom att "gå vidare". Jag är otroligt tacksam över min ridskoletid, jag kommer aldrig glömma det mysiga stallet, kattungarna, kompisarna eller hästarna. Senaste gången jag var där var sommaren 2012 tror jag, det börjar bli på tiden att åka dit och hälsa på igen :). Jag skulle absolut inte vilja byta ut ridskoletiden mot så som jag har det idag med Nora, men jag tycker fortfarande att det var en underbar tid som jag kommer minnas resten av livet. ♥