På väg tillbaka efter ridpaus
Att det var ett bra tag sedan jag satt mig ner och skrev ihop ett inlägg till er kan man lugnt säga. Herregud vad tiden har gått fort. Sista terminen i grundskolan susade förbi och är nu, sedan över en månad tillbaka, över. För er som undrar så har det gått väldigt bra! Trots allt så har min ridpaus lönat sig och jag är äntligen tillbaka i sadeln. Imorgon hoppar jag för min tränare för första gången på hela våren efter min paus. Det känns både nervöst och spännande! Jag har nämligen lite bråttom nu då jag ska till AW Sporthorses på jump camp vecka 33. Jag har varit där en gång innan och vet med mig att det är hård träning och mycket hoppning. Med andra ord är det viktigt att jag börjar träna markarbete och hoppning på en gång. Så lite stressad är jag minsann, men det känns ändå som att jag har läget under kontroll.
Jag har även varit på Falsterbo Horse Show och haft kul och låtit mig inspireras av dessa fantastiska ryttare. Med mig hem fick jag lite småsaker, som ett basic schabrak till Sjiekste, ett par fluffiga benskydd till Nora och ett par gummiboots till Nora. Det behövdes!
Sluta nu läsa och dra till stallet för att pussa favorithästen på mulen. Njut av sommaren! Vi vet alla hur mycket vi kommer sakna den när det är vinter, snö och kyla.
Igångsättningen av Nora har gått super. Hon känns frisk, fräsch och samarbetsvillig. Sjiekste är det också bra med. Han skadade sig då han fick ett sår i hoven två dagar innan jag åkte på semester. Han är helt återställd och hoppade till och med över vårt ca. 150-155 cm höga elstaket helt stillastående när han hade vila p.g.a. skadan. Han stod helt still, tog ingen sats, och hoppade bara över. Jisses, det märks att han är/var (jag tävlar ju inte honom internationellt) en internationellt tävlande hopphäst! Så det var ju otroligt skönt att det inte var värre än så! På tal om Sjiekste så var det igår ett år sedan han anlände till gården. Min plan är att satsa på Nora nu under sommaren för att sedan börja rida båda hästarna mer åt hösten.
Så ja, på hästfronten så blir det bara bättre och bättre. Jag känner mig inte helt back on track eftersom jag inte hoppat än, men förhoppningsvis så känns det bättre efter morgondagens träning. Jag har verkligen saknat ridningen, men mitt självförtroende inom hoppning ligger just nu på botten. Jag gick ju omkull förra veckan vilket gjorde mig lite skärrad trots att det gick bra med Nora och jag kom undan med lite sårskador och nackont. Det kunde ha gått så mycket värre! Hoppning var inte inblandat utan Nora snubblade helt enkelt till på paddocken. Hon har dock inte tagit någon som helst skada och det känns fantastiskt bra!
Nu är mina planer bara att få Nora i bra form inför AW och få bort min osäkerhet. Den har liksom vuxit fram under min ridpaus när jag inte har ridit. Det är det som gör mig så nervös inför morgondagens träning trots att jag vet att Jannica vet hur jag känner, att hon är otroligt duktig och att Nora nog bara kommer tycka att det är kul att få hoppa lite. Det är ju trots allt det hon älskar.
Idag är det ynka 23 dagar kvar till jag beger mig till AW. Tanken får det att kittlas i magen av både förväntan och nervositet. Trots allt är jag säker på att jag kommer vara fantastiskt glad när jag befinner mig där med kära Gabriella och min älskade Nora. 23 dagar är ca tre veckor, men jag ska försöka träna två gånger i veckan vilket innebär upp till sju träningar och massa egen ridning. Det klarar jag!
Tyvärr får man inte ta med sig två hästar till AW på Jump Camp C och jag vill satsa på Nora under den veckan så Sjiekste kommer bo i ett annat stall under de sex dagarna.
Slutligen... Bloggen då? Jag följer samma filosofi som vanligt - jag bloggar när jag har lust! Jag vill njuta av sommaren och ledigheten, bloggen ska vara en kul grej men inget mer.
Förresten, är det någon av mina läsare som ska till AW eller har varit på AW denna sommar? Lämna en kommentar! Kram.
Trackback