Påsklov och klassisk lista!

Aktuellt  /  0  Kommentarer
Hej! Jag hoppas innerligt och väl att ni alla har en fantastisk dag. De har jag iallafall -  det är ju lov! Trots att mitt lov innefattar två timmar plugg varje dag så kunde jag inte varit mer tacksam. Jag är helt slut, lovet blir min chans att jobba ikapp, samt spendera massor av tid i stallet. Förhoppningsvis blir det lite tid över till att träffa vänner och blogga. 

Igår hade jag lite ångest över att jag missade pay&jumpen på min gamla ridklubb. Det var pay and jump i deras fräscha stora ridhus och många vänner och bekanta deltog. Önskar att jag hade tagit mig i kragen och deltagit, det hade varit så kul. Nu blickar jag istället framåt och har bestämt mig för att delta nästa gång klubben ska ha pay and jump. Ingen idé att gråta över spilld mjölk!

I brist på information att dela med mig av så tänkte jag svara på lite frågor från en sån där klassisk lista som jag hittade på söta Tildas blogg (http://nouw.com/tildaljunggren), la in någon egen fråga men let's get started:

Vad heter din häst? - Mina hästar heter Walewijc's Noortje (kallas för Nora) och Sjiekste. 

Har du ponny eller häst? - En av varje.

Är det din häst eller din medryttarhäst? - De är båda mina egna.

Hur gammal är hästen? - Nora är 16 och Sjiekste är 15. 

Om din häst var en människa, skulle den vara din bästa vän då? - Absolut! De är mina bästa vänner nu med. 

Har du ramlat av nån gång? - Japp

Hur många gånger i veckan rider du? - Så många som möjligt.  

Har din häst varit ridskolehäst? - Nej, de är båda tävlingshästar i grund och botten.

Vilken ras är din häst? - Nora är en New Forest ponny. Sjiekste är ett halvblod. Båda kommer från Holland. 

Hur högt är din häst utbildad/tävlad? - Nora är utbildad L:A i både dressyr och hoppning, i dressyr har hon dock bara tävlat upp till L:B. Sjiekste har tävlat i dressyr upp till FEI nivå och i hoppning har han tävlat antingen 130/140 internationellt. 

Vad tycker du din häst är bäst på? - Båda är bäst på hoppning.

Hur mycket betyder din häst för dig? - Allt. Jag brukar säga att min familj betyder allt för mig, och i min familj ingår min hästar.

Tror du att du skulle tröttna på att rida den hästen? - Verkligen inte! De är båda otroligt roliga att rida, till skillnad från många andra så älskar jag att rida erfarna och utbildade hästar som vet precis vad de håller på med. Andra gillar mer gröna hästar, men jag älskar att sitta på hästar som är riktiga läromästare och proffs inom sin gren. Nora har jag haft i fyra år, och jag lär mig fortfarande och har mycket kvar att lära. Sjiekste har jag inte ridit så mycket, så det är spännande!

Hur bra relation har du till din häst? - Dum fråga, men jag har en väldigt nära relation till mina hästar. 

Hur hög är din häst? - 144,9 respektive ca 170-175 cm. 

Har din häst något speciellt tillbehör? - Va? Haha. Hjälptyglar eller vad menar man? Sjiekste har iallafall förbygel/martingal. 

Vad är det högsta du hoppat? - Eftersom jag under hösten knappt ridit sjiekste (vi har två medryttare) så har jag aldrig hoppat honom! Nora har jag bara hoppat en meter med, men högre ska det bli!

Hur högt tävlar du? - Jag tävlar för tillfället inte. Planen är att sätta igång med det asap och då börjar jag på lägsta nivå för D-ponny: 80cm. 

Vad har du för mål med din häst? - Sjiekste vill jag lära känna och bli mer sammansvetsad med. Samt börja hoppa så fort jag får tid att satsa med båda hästarna. Nora vill jag komma igång med igen och hoppa högre med! Vill börja tävla henne igen och vill utvecklas med henne som hoppekipage.

En smutsig sjiekste och jag en solig dag i mars! 




Motivationslös höst - back on track.

Aktuellt  /  0  Kommentarer
Efter en stressig och motivationslös (säkert inte ett ord, men ändå) höst så känner jag mig äntligen på fötter igen. Inte nog med att plugget går i rätt riktning och att jag efter sommaren ska lämna grundskolans år bakom mig, på hästfronten känns allt också mycket bättre. 

I somras så gick min dröm i uppfyllelse, och trots att jag fick allt jag någonsin bett om, så var min höst lika oinspirerande som en toalettrulle. Jag gled på något vis bort från hästvärlden, trots att den egentligen var närmare en någonsin. Hur kan man känna sig inspirationslös när det är lika långt från sitt rum till köket, som från huset till stallet? Hur kan motivationen till denna sport vara sämre än någonsin, när förutsättningarna är bättre än någonsin?

Hösten var tuff för mig. Jag var ständigt stressad och orkeslös, trots att jag varken ville erkänna det för mig själv eller omgivningen. 

För några veckor sedan så fick jag reda på att goa gamla ridskolan äntligen fått ridhus. Jag blev så glad för deras skull, och helt plötsligt så vände allt. Det var som någon spräckt den isolerande bubblan som separerat mig från den värld jag älskar - hästvärlden. Jag kände igen alla gamla vänner och bekanta från ridskolan. Många av dem har ridit betydligt längre än mig, men de har fortfarande inte egna hästar. De kämpar lika mycket ändå, fortsätter rida och lära  sig. Det gav mig en tankeställare. Många av tjejerna där kommer aldrig få egna hästar, men de fortsätter rida och kämpa ändå, just för att de brinner för denna sport. Det gav mig så otroligt dåligt samvete, jag har för sjutton två fantastiskt fina hästar med hög kapacitet och ett eget stall på gården. Dessutom föräldrar som ställer upp och kör på träningar, tävlingar etc och finansierar det jag håller på med. Vem sjutton är jag att klaga? 

Trots det så var det inte dåligt samvete som tryckte på intresset, utan jag blev otroligt inspirerad av tjejerna på ridskolan. Mitt intresse och min motivation letar sig tillbaka till mig mer och mer för varje dag som går. Det är underbart. Jag inser även hur viktigt det är att ha något att sträva efter, ett mål. Mitt mål är att båda hästarna ska vara så igångsatta i april att jag kan börja hoppträna och tävla. Jag funderar faktiskt på att bli medlem på min gamla klubb igen istället för på HFRK där jag aldrig hänger! Jag saknar mina gamla vänner därifrån och den mysiga anläggningen. 

Det är underbart att vara tillbaka i hästvärlden. Det är ju detta jag brinner för, hästarna och ridsporten. Jag tänker inte ge upp när jag kommit så här långt inte! Nu ska jag komma igång ordentligt igen. Jag är inte redo att ge upp allt det här, men jag måste välja. Ge allt, eller ge upp. Jag har valt. Även om skolan kommer prioriteras högt denna terminen så är mitt val att ge allt. 

Bloggen då? Liksom andra sociala medier, bloggen är inget krav. Idag kände jag för att skriva ett inlägg - och då gör jag det! Det kanske bara dröjer nån dag innan nästa inlägg kommer. Eller kanske flera månader. Vad vet jag? Jag vet bara att bloggen är gjord för att vara rolig, för att dela med mig av mitt intresse. Inget tvång. Aldrig. 

Nu ska jag lägga ifrån mig mobilen och krypa ner och läsa en go bok. Jag önskar er alla ett fint avslut på veckan. Är det nån som har känt som mig, inspirationslös, men har kommit tillbaka, så får ni gärna skriva hur i en liten kommentar. 

Kram på er. Förlåt för ett flummigt inlägg, men det var skönt att skriva av sig. Vi hörs. 
Min älskling. Du och jag för alltid.