Hej hörni. Hoppas att ni mår prima ballerina och att söndagsångesten inte är allt för omfattande. Själv har jag ingen söndagsångest alls, jag har nämligen påsklov. 

 

Nora ska fortsätta att sättas igång och planerna är att hon ska få hoppa lite också, så himla roligt. Imorgon och på tisdag ska dessutom jag och min vän Gabriella jobba. Vi ska faktiskt till vår gamla ridklubb och hjälpa till med undervisningen på dagläger. Vi ska både hålla teoripass, ridpass och följa med på uteritt. Vi ska även vara närvarande i stallet, finnas till hands för eleverna samt anordna en aktivitet. Mycket skoj!

 

Vi båda tycker att detta ska bli otroligt roligt. Jag minns själv när det var lov och hur mycket man längtade efter att få åka på dagläger. Man var så förväntansfull och pirrig och nervös på samma gång. Tiden på ridskolan är verkligen en tid jag är otroligt tacksam över. Klubben jag red på var något utöver det vanliga, det var en helt underbar tid med fantastiska pedagoger som omfamnade och drev mitt ridintresse framåt.

 

Som några av er vet, eller kanske inte vet, så har jag under slutet av 2014 fram till våren 2015 arbetat som privattränare. Tre tjejer, utan egna hästar, besökte mig en till två gånger i veckan var och eftersom jag själv varit i den åldern där allt med hästar är så spännande och intresseväckande så försökte jag göra deras upplevelse så värdefull som möjligt. Innan ridningen så borstade vi och gjorde i ordning Nora länge och väl och efteråt avslutade vi med att fixa stallet tillsammans och gosa med kattungarna. Jag tänkte alltid på att vara så pedagogisk som möjligt och ville lära barnen så mycket mer än att rida runt runt på led i ett ridhus. Att hålla på med hästar är så mycket mer!

 

Jag lade ner mycket tid på pedagogiken. Att hålla på med hästar ska inte bara vara ett varningens höjt finger och svåra hästtermer, det ska vara roligt och man ska vilja veta mer. Man ska vilja göra rätt och ta sig an ännu svårare utmaningar. Den yngsta tjejen var bara sju år och från början ganska osäker. För att hon skulle lära sig att t.ex. rida lite rakare och inte flytta Nora fram och tillbaka på spåret, så fick jag som lärare använda min fantasi. Det hjälper inte att säga "rid rakt" till en sjuåring som är lite vinglig i sadeln på en så stor ponny. Jag ritade, med min fot i ridbanans underlag, linjer som hon skulle följa. Det var viktigt att hon red efter dessa linjer, för utanför fanns det lava (!). Genast tog hon till sig, blev fokuserad och desto mer hon tränades av mig, desto mer ville hon lära sig.

 

Hon berättade för mig att hon ville bo hos mig på sommarlovet så att vi kunde rida varje dag, och hur hon ville sluta på ridskolan så att hon bara kunde rida hemma hos mig istället, något som verkligen värmde. Denna tjej utvecklades otroligt fort och eftersom hon var så pass ung så ville jag låta henne testa så mycket som möjligt och inte ta ridningen på så blodigt allvar direkt.

 

En vecka hade hon i läxa att lära sig ett ridprogram. Vi övade på det för att veckan efter ha uppvisning. Då var de båda dressyrfina och jag fyllde i ett protokoll som hon sedan fick ihop med ett diplom, som på en dressyrtävling! Veckans efter kunde vi rida ut för att sen ha hoppning veckan efter det. Efter att hon flög av i hoppningen (Nora är ju väldigt pigg, jag klandrar henne inte!) så var självförtroendet på botten, men jag lyckades bygga upp det igen genom att möta hennes rädslor och hoppa lika högt veckan efter avramlingen (vi snackar fortfarande 30 centimeter). Hon var lyrisk! När stallet var klart så fikade vi alltid i sadelkammaren där vi muntligt utvärderade passet och följde upp hennes utveckling samtidigt som vi ritade hästar och drack varm choklad. 

 

Mina andra elever var några år äldre, men vi hade en lika rolig tid tillsammans. Jag insåg verkligen själv hur kul jag tycker det är med pedagogik inom ridsporten och hur bra eleverna svarade på mina olika sätt för att få dem att förstå, våga och vilja. Jag är själv stolt över mina insatser under denna tid och får fortfarande sms av en av tjejerna som undrar hur det är med Nora och katterna. ♡

 

Det var en fantastisk rolig tid men p.g.a. nians stress så var jag tvungen att sluta. Det blev för mycket, samt att jag kände att det fungerade dåligt med Nora. Nora är ingen ridskolehäst, och i många fall så blev nån av eleverna orolig och red Nora på ett sätt som inte fungerar med en så pigg och färgstark häst. De behandlade absolut inte Nora illa på något vis, tvärtom var de nästan lite för varsamma, och det var svårt att få ridpassen att fungera då Nora inte fick utlopp för sin energi och eleverna inte kunde hantera det. 

 

Nästa fokus är ridlägerna, som jag tycker ska bli så roliga att medverka i, och ni får följa hur det går på bloggen. Det kommer kännas roligt och även lite speciellt. Senaste gången jag befann mig på ett sånt läger så var det jag som var liten och såg upp till de äldre och kunniga tjejerna, och nu är det tvärtom. Det kommer vara härligt att vara tillbaka på gamla goa klubben. Jag ser verkligen framemot det! 

Jag var lite off från bloggvärlden igår men ska idag svara på era fina kommentarer. Glöm inte att följa oss instagram @TeamKullenberg. Kram på er, ha en härlig söndag.