När man lär sig att rida så tror jag att den genomgående hästtypen är en snäll häst som gärna håller lugnt tempo, inte stressar upp sig och som av ren vana saktar av bara ridläraren säger "saktaaa". Desto bättre man blir på att rida, desto mer hittar man nog sin typ av häst. Man lär känna sig själv som ryttare och lär sig sina styrkor och svagheter och vilka egenskaper man längtar efter hos en häst.
Vilken typ av häst man gillar är väldigt individuellt och det är faktiskt relativt sällan jag hittar en genomgående hästtyp. Vissa älskar trygga hästar med alla fyra hovar på marken, andra suktar efter lite mer problemhästar medan en tredje vill ha den ädlaste och högst hoppande ponnyn på marknaden.
Jag har genom åren verkligen lärt känna mig som ryttare och hittat min typ av häst. Nora är verkligen min typ av häst idag, likaså Sjiekste, men för fyra år sen så hade jag varit osäker på båda två, och jag var ju osäker på Nora. Min hästtyp var de trygga hästarna som bara gjorde precis det man bad dem om, gärna lugna och inte allt för snabba.
Min hästtyp är nothing like that idag, utan det är dessa egenskaper jag letar efter i en häst:
› Erfarenhet och hög utbildning.
› Motor.
› Glädje.
› Cool.
Jag tror att ovanstående fyra punkter är det viktigaste för mig. Jag vill ha en häst som kan mycket och som har gjort mycket, en häst som kan lära mig och inte tvärtom. Trots detta behöver hästen nödvändigtvis inte vara gammal, men skulle jag köpa häst idag så hade jag helst inte viljat ha någon yngre än 8 år. Jag anser inte mig själv som tillräckligt kunnig för att kunna utbilda unghästar samtidigt som det inte intresserar mig att göra det ihop med tränare. Jag vill inte ha en häst som projekt, utan jag vill att fokuset ska vara på att vi ska stärkas som ekipage och jag som ryttare istället för att hästen ska lära sig av mig, när det är jag som vill ta lärdom av hästen.
Att hästen dessutom har motor och glädje är ofantligt viktigt. Det finns inget jag ogillar mer än att behöva smacka och driva, jag förlorar all lust till att rida när jag måste sitta och driva på en häst. Jag tycker det är det tråkigaste som finns, men trots det så vill jag ju att hästen ska ha motor av glädje och inte bara springa på p.g.a. stress eller liknande. Jag vill att det ska vara glädjen som driver hästen, och att hästen är framåt är otroligt viktigt. Det är inte hållbart att trycka en häst över varje hinder, den måste ha eget driv och egen vilja.
Sen är coolet en stor del. Jag som ryttare är inte cool nog för att handskas med hästar som ständigt är på tå och stressar upp sig. Visst har mina hästar sina dagar då allt är läskigt, och båda är heta i hoppningen, men de är ändå coola. De är trygga i sig själva, litar på sin egna förmåga och skapar på så vis en trygghet för mig som ryttare. När de blir heta i hoppningen förlorar de dock aldrig självförtroendet, tvärtom hoppar båda allt man styr mot. Det är viktigt för min trygghet i sadeln att det går att lita på hästen, att den inte kommer resa sig för att det kör en bil förbi ridbanan eller för att det gungar lite i träden.
Vilken typ av hästar gillar du? Skriv i punktform bland kommentarerna, kul att se om vi tänker likadant eller kanske helt olika!
Följ bloggen på instagram @ TeamKullenberg för daglig uppdatering kring hästlivet, vi följer tillbaka!
