Igår var jag elak.

Det tyckte åtminstone Nora igår. Vinden piskade mot oss när vi red på ridbanan och jag bestämde mig för att ta hela passet i skritt då Nora tjafsade så fort jag började trava. Hon ville springa ifrån arbetet så så fort jag samlade henne så blev hon sur och lättade med frambenen och kastade sig. Jag bestämde mig för att inte bråka i traven och skrittade istället hela passet. Jajemen, från början till slut i 45 minuter så arbetade jag Nora i skritt.
 
Skritt är, tro det eller ej, den mest lösgörande gångarten och att verkligen sätta krav i skritten och arbeta igenom gav otroligt resultat. Utan att hänga sig i handen så krökte hon på nacken samtidigt som hon lyfte upp hela ryggen och bakbenen. Helt fantastiskt gick hon emellanåt, då var jag stolt!
 
Skritt är ju inte den roligaste gångarten - det tycker varken jag eller Nora, men det var häftigt att se att det gav resultat att traggla i skritt i nästan en timme. Nora tycker som sagt inte det är kalas att skritta, och då har hon alltid två utvägar. Utväg ett tar hon när hon är i bra form, då bestämmer hon sig för att det inte är värt att skritta och börjar trava och takta. Varför skritta när man kan trava? Aldrig i livet att hon tänker skritta så länge jag har kontakt med munnen och ställer krav, nope. Antingen låter jag henne gå på lång tygel och chilla eller så tänker hon minsann inte skritta ett endaste steg - då ska det travas eller galopperas! I hoppning går det ju inte att skritta henne, men då är det för att hon är taggad, i vanligt markarbete är det för att slippa arbetet helt enkelt.
 
Utväg två är alternativet för när hon inte är i så god form, och det är att masa sig. Hon skrittar otroligt långsamt och rycker i munnen och segar och tjurar så länge jag har krav på henne. Utväg två var den Nora tog igår, men trots att farten var fortsatt långsam så var formen fantastisk. 
 
Sammanfattningsvis är jag nöjd med gårdagens pass. Idag var tanken att jag skulle rida med Sarah men jag hann tyvärr inte hem innan hon skulle iväg, och sen började det blåsa upp till femton meter per sekund, och blåst är något jag ogillar starkt. Hoppas på fina pass resten av veckan. Allt bra med er?

Katarina

Åh vilket vackert träns! Har haft det där pannbandet själv en gång, tycker det är så himla fint :)

2016-04-24 / 10:23:58
URL: http://saganomensaga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback