Hästarna var minst sagt på lekhumör denna eftermiddag. Det var full galopp och sken i hagen med spetsade öron och svansar som stod ut som spjut från deras kroppar. Man hade rymt ett hinder på en meter minst under deras luftsprång och leken varade i säkert femton minuter. Jag ångrade att min mobil laddat ur när jag stod i stallet, för det hade varit så härligt att fånga på film. Vårglada hästar som brallar loss och tycker att livet är en fest, blir det mycket härligare än så?

 

Rätt så vad det är så övergår den oskyldiga men lite för vilda leken till någon stressartat. Plötsligt turas de inte om att ta täten och galoppera åt olika håll, utan Sjiekste finner sin plats bakom Nora. Jag ser på Nora hur hon blir stressad av att ha Sjiekste hack i häl, och snart uppfattar jag hur han följer efter henne. Jag försöker avbryta leken utan att ge mig in i hagen (ställ er aldrig emellan två hästar som uttrycker oro eller aggression, livsfarligt), dessvärre helt utan resultat.

"Leken" når nu en tredje fas, kalabalik. Nora försöker febrilt komma undan Sjiekste som nu börjar hugga efter Nora. Det slutar med att hon blir klämd i ett hörn och knuffas in i vår stora vattentunna varpå Sjiekste hugger efter henne och hon får panik. Nu är Nora inte den enda skräckslagna utan jag står vid grinden och skriker. Nora kommer direkt undan och Sjiekste tar sig fram till mig.

 

Så fort jag fick tag på Sjiekste så lugnade allt sig. Hästarna andades häftigt och var både svettiga och täckta i lera. Jag slet av Sjiekstes regntäcke (han hade svetttäcke under) och spolade av hans leriga ben utan att bry mig om magen som var lerig o.s.v. Därefter gick jag en promenad med honom för att låta honom komma ner i puls, eftersvettas och för att se att han inte haltade. Jag gjorde samma sak med Nora därpå och när de kom in så var de lugna, fick svalka sig utan täcke, drack massa vatten och åt sitt hö i lugn och ro.

 

Knasbollar, tänk att det kan börja som vårlek för att sedan bryta ut i en farlig situation. Nu gick ju allt bra, men det känns ändå tryggt att veterinären kommer på måndag. Då är det rutinmässigt veterinärbesök för att kolla läget, vaccination av Sjiekste och munhåleundersökning (som en tandläkartid helt enkelt) av båda hästarna. En rutinmässig koll alltså, för att kunna förebygga och hantera skador och dylikt. Känns alltid tryggt när veterinären har lämnat och allt är i sin ordning, och det är så himla viktigt att kolla upp lite då och då. Särskilt om man har misstankar. Skönt att få såren uppkollade också så att det inte är värre än vad det ser ut. Hur ofta har ni rutinmässiga veterinärbesök?