Mål våren 2016

Aktuellt  /  0  Kommentarer
Som ni förstår har de senaste månaderna minst sagt varit kämpiga. Det har varit jobbigt att hålla igång när motivationen varit i botten och jag drabbats av sjukdom efter sjukdom. Hoppträningarna blev mer och mer sällan och efter tre veckor utan hoppning så var jag som sagt out of it, mer om detta i föregående inlägg.
 
Var slutade vi senast då? Var befann vi oss och hur ser målen ut nu?
 
Sjieskte har jag, som ni vet, inte ridit särskilt mycket. Ni som har följt bloggen ett tag vet hur mycket jag satsat på skolan och därför har jag valt att bara rida en häst. Fram till sommaren så kommer jag fortsätta rida Nora, men min tanke är att till sommaren börja rida Sjiekste mer. Nora är fortfarande mitt fokus men det hade varit roligt att till sommaren börja rida Sjiekste vid sidan om henne. Han och jag har varken tränat eller tävlat tillsammans trots hans fantastiska erfarenhet. 
 
140 och internationella vinster är något att skryta mer, för att inte se förbi hans enorma erfarenhet inom dressyren med - FEI nivå. En sådan erfarenhet är något jag vill ta vara på. Nora är dock mitt fokus och jag kan inte satsa på två hästar just nu. Sjiekste och jag väntar till sommaren, om jag ska börja tävla och träna honom regelbundet så kommer det ske då. En sån talang vill man inte gå miste om!
Sjiekste. 

Walewijc's Noortje, eller som vi alla känner henne - Nora. Nora och jag var fantastiskt samspelda efter AW. Vi var tajtare och vassare än någonsin. Vi två är otroligt snabba i hoppningen och på AW fick jag kontroll och lärde mig att korta Nora i hoppningen trots att det resulterde i såriga händer fyllda med vattenblåsor. Det var lärorikt och vi fick en härlig rytm. Sista gången jag hoppade innan min paus i oktober så hoppade jag en bana på en meter med vattenmatta, titthinder o.s.v - allt satt. Det var så härligt och det är dit jag vill igen, tillbaka och sen förbi.
 
Jag vill ge tävlingarna en chans, antalet lokala tävlingar jag varit ute på går att räkna på en hand och pay and jumpsen (trots att de också varit få) känns inte som samma sak. Mitt mål är att börja hoppa nu i mars, rulla en enkel och låg bana på en pay and jump i april, vi snackar 70-80 cm då Nora inte kommer vara igång och vi ska ta lärdom, inte tävla. Därefter hoppas jag att kunna avancera och börja tävla lokalt igen, det är verkligen såå kul när man är igång och jag brinner för hoppningen.
 
Det är dags att damma av hopputrustningen och sätta igång igen, för det finns inget roligare!
Nora.

Hörni, hur är läget med er idag? Jag har som sagt saknat både bloggen och ridsporten och testar nu att blogga igen. Läser ni och tycker om det så betyder det guld om ni slänger in en kommentar, eller om ni läser från mobilen så får ni gärna trycka på gilla-knappen.
 
Får jag kommentarer eller "gillningar" så hjälper det mig genom att jag vet att ni vill att jag ska fortsätta skriva och det hjälper mig att kunna solla ut vilka inlägg ni vill läsa, och vilka inlägg ni inte tycker om. Så tryck "like" eller kommentera om ni tycker jag ska fortsätta. Har ni blogg så kikar jag självklart in och lämnar en liten kommentar. 
 
Annars då? Idag drog jag igång ett instagramkonto för bloggen som går under namnet @teamKullenberg. 
Där kommer ni kunna ta del av min, Noras, och Sjiekstes vardag samt hålla koll på när ett inlägg läggs upp på bloggen. Bäst koll får ni givetvis genom bloggen, men genom kontot så kommer vi kunna ha en dialog och ni får ytterligare koll på Team Kullenberg. 
 
Det läggs alltså bara upp hästrelaterat och jag följer tillbaka härliga ridsportsrelaterade konton, jag kommer inte följa alla tillbaka men jag garanterar likes och kanske någon kommentar om man har ett konto med häst och ridsport.
Enjoy! 

Jag vill inte ge upp

Aktuellt  /  0  Kommentarer
Hej kära ni. Jag tänkte inleda med det klassiska "det var ett tag sen jag loggade in här..." men det är inte riktigt sant. Jag har loggat in här ett antal gånger de senaste veckorna. Jag har faktiskt längtat efter att börja skriva igen, och jag funderar fram och tillbaka huruvida jag borde eller inte. Jag vill inte lägga upp ett inlägg i veckan tre veckor i rad för att sen blogga varje dag i en vecka och sen försvinna i månader, det är inte hållbart för en blogg. 
 
Tro det eller ej, men denna blogg har fortfarande besökare. Ett litet antal unika besökare kikar fortfarande in och jag har inte skrivit något sen i slutet av augusti. Det är med en klump i magen jag skriver att ni, bokstavligen, inte missat nånting. På nästan sex månader har mina läsare inte gått miste om något. Det finns inget att säga, inga tävlingar, ingen framgång eller motgång. Ingenting. 
 
Efter min sista hoppträning i oktober nån gång så var jag tvungen att ställa in veckan efter p.g.a. sjukdom, veckan efter det så hade Nora ett så stort sår på ryggen att hon inte kunde ha sadel, veckan därpå tack vare skolstress. Sen var jag helt out of it. Jag avskyr att det blir så. När jag inte längre är igång och hoppträningar och annat skoj ligger för långt fram i tiden så blir jag slarvigare och odisciplinerad.
Gosig Nora under en av vinterns kallare dagar

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag verkligen vill sluta med hästar. När man är sjuk var tredje vecka och pressas av skolan så är det inte lätt. Jag kan inte ha hästar som bara står, det är inte rättvist, det är själviskt. De är sporthästar som båda tävlats högt och mår bra av att vara igång. Jag kan inte ha hästar som bara går för att jag inte vill sälja dem. Jag älskar ridsporten, jag älskar att anstränga mig fysiskt samtidigt som jag njuter och kopplar av psykiskt.
 
Jag hatar när hästarna inte är i den form jag önskar, jag hatar att behöva sätta igång. Jag njuter varje minut i sadeln men jag känner inte samma motivation när hoppträningar och annat ligger för långt fram i tiden. Jag vill bara komma igång igen utan att ha svackande perioder som de senaste fem månaderna. Jag vill hålla igång jämnt under hela året utan att hela tiden behöva börja om. Jag kommer ju ingenstans! Kommer inte ut på tävlingsbanan och utvecklas inte som ryttare. 
 
Det är här bloggen kommer in i bilden - jag tror jag kan använda den som ett verktyg. För att jag ska hålla igång med mina älskade hästar, för jag vill ju inte sluta, så krävs det bara arbete från min sida. Det krävs en plan som följs till punkt och pricka och för att jag ska kunna vara disciplinerad och följa min plan så krävs det energi och motivation. Jag tror bloggen kan bidra till just motivationen, den peppar mig att rida då jag "måste" utvärdera passet här samtidigt som jag kan se tillbaka på de perioder då hästarna var i full gång och peppas till att ta mig tillbaka dit. Andra ryttare och härliga bloggläsare glädjer mig och jag vill inte rida för att jag känner press till att fortsätta utanför att jag vill och tro mig, jag vill. Jag vill ha en ny fräsch design, välskrivna inlägg, videor och ett innehåll som inspirerar både mig och er.
 
Jag vill ta mig själv i kragen och ta vara på varenda dag, varenda timme med mina älskade hästar som jag älskar lite för mycket.
Vad säger ni? Ska vi ge bloggandet ännu ett försök?