Min plan med Nora har ju inte gått helt som planerat. Jag utgick ju från när jag påbörjade planen i juli att hon skulle vara skadefri hela vägen, och då skulle hon vara tävlingsklar i september. Massa sårskador och, på grund av dessa, orolig ryttare ledde till jag gjorde om planen och ställde in mig på att hoppa första veckan i oktober för att sen tävla sista veckan.

 

Nora fick ju nu en veckas vila men då hon inte har varit så lugn som hon skulle ha varit så har benet inte fått vila helt. Eftersom Sjiekste fick kolik och han inte fick bli stressad så var hästarna tvungna att gå i samma hage, något som inte var optimalt för Nora. De har inte bråkat men Nora har sprungit ut i hagen till Sjiekste, bockat och haft sig och svullnaden är därför inte helt borta då benet inte fick vila. Denna veckan ska jag istället bara skritta Nora och låta henne gå i hagen ensam. Hon är fortfarande ohalt och svullnaden är ytlig, alltså har ingenting med någon led eller skelettet att göra då hon undersöktes förra veckan.

 

Jag är otroligt rädd om mina hästar. För mig känns det inte okej att ignorera en svullnad, sår eller stelhet eller vänta och se hur det utvecklar sig. Är det inte bättre inom två dagar så tycker jag man ska ringa veterinär tio av tio gånger. På bara några veckor kan hästen bli mycket sämre om man som ägare ignorerar en skada. De behöver inte bli värre, men jag har inte råd att chansa. Veterinär har varit här var och varannan vecka under en tid nu och trots att det inte är billigt med vård av hästar så känns det otroligt tryggt. Jag tänker inte vecka för vecka träna och förbereda min häst inför tävling om jag inte vet att hon är frisk. Och var hon frisk förra veckan när veterinären var där men denna veckan har en svullnad som inte fanns då, då kallas veterinär ut igen. För mig så är mina hästars hälsa betydligt viktigare än priset för att hålla de friska.

 

Nu ska Nora skrittas och gå i ensam hage tills svullnaden gått ner. Som ni förstår så kommer jag inte kunna hoppa första veckan i oktober, jag kommer inte heller kunna tävla sista veckan. Först var jag ledsen då tävlingen i oktober hade en L:E klass, vilket jag trodde var en klass med färre hinder, något som kanske varit skonsammare för Nora om hon inte var helt igång? L:E är dock detsamma som L:D bara att det är lägre med ännu lättare bana så det känns okej att missa den chansen, inte som att en L:D är för svårt direkt. Det kommer fler tävlingar och när Nora väl är i form bra nog för att hoppa så kommer aldrig höjden eller hinderna vara något problem. Nu ska Nora bara se till att bli "frisk" och sen ska jag fortsätta bygga upp henne. Känns lite som ett steg fram, två steg bakåt men när allt detta är förbi och jag och Nora är igång med våra vanliga hoppträningar, markarbetesträningar och hopptävlingar så kommer allt vara värt det. Hellre ta små steg framåt med frisk häst än att ta stora steg för att sen behöva avbryta och backa mitt i, eller vad säger ni?